JOHANNA

och att skörda har sin tid.

Hej människor!
Jag skulle bara skriva lite innan jag kryper till kojs och till drömmarnas värld.
Jag är jäkla glad att jag inte har förmågan att bara lämna människor som jag en gång kännt åt sina öden,
utan lär man en gång känna mig, så blir man inte av med mig i första taget, utan jag är en sån som alltid stannar,
trots att jag i många fall verkligen borde gå och sluta bry mig så mycket om andra.
Dock så innebär detta att man får ta all slags skit.
Kanske ska skriva lite om hur livet är utan min föredetta käraste också ...
jo det rullar på,
trots att det kanske är den största förlusten jag vart med om så leker livet av någon anledning vidare ..
vipps så försvann kärleken, vipps så försvann min bästa vän och ändå så fortsätter livet,
behöver inte äns gråta mig till sömns, inga nattliga telefonsamtal ..
livet är bra skumt,
dock lever hoppet om en framtida vänskap kvar,
Vad har jag mer att tillägga då ..
jo, det är inte lätt alltid
att säga nej,
vänta,
jag har inte fått tillbaka mitt hjärta än
så jag har inget att ge
när nån ger och ger, men inget får
men förlåt, men jag är nog inte redo att ge bort mitt hjärta igen
förlåt, förlåt
och vet ni vad, folk brukar säga åt mig att inte tänka för mycket ..