Johanna
ÅH,
vad jag hatar att bli missförstådd,
jag är inte kär i någon som bor 70 mil ifrån mig okej
jag är inte kär i någon
och jag vill bara ha en vän,
jag är tamme tusan väldens snällaste människa,
jag skulle aldrig ens tänka tanken
och jag blir så förbannad över att någon som inte känner mig redan har bestämt att det är jag som är problemet
att det är jag som förstört
fyfan
och ja, jag gör precis vad jag vill
och det har jag hela tiden gjort
jag har verkligen försökt förstå, försökt acceptera och respektera
till skillnad från varenda normala människa så har jag aldrig struntat i vad du sagt
jag har brytt mig om och tänkt på en människa som jag aldrig någonsin har träffat
jag har tagit all jävla skit,
det är jag som egentligen inte haft nåt med det som varit erat att göra som fått undra vad jag ska göra ..
undrat vad jag ska göra och säga och samtidigt hoppas, hoppas att ni skulle fortsätta
att du skulle inse, att det inte var mer än en vänskap mellan oss,
att man måste få ha vänner,
att man inte kan tvinga nån att välja bort en vän
trots att jag blir så jävla förbannad,
så tycker jag det är så synd,
jag tycker inte om såna här slut,
trots att jag kanske egentligen inte känner någon av er på riktigt så har jag endå en bild,
världens snällaste som jag träffade av en slump för ett år sen, vilket sen övergick till sms och msn,
spontant... prat och skitsnack om allt mellan himmel och jord, nån att prata med om vad som helst, när som helst,
nån att dela tankar med, en vän. jag såg det aldrig som nåt annat än en vänskap. jag hade mitt, precis som han hade sitt.
sitt, det var du,
du som bad mig försvinna i princip, för att du hade bestämt att det inte skulle funka för er om jag existerade.
jag känner inte dig,
jag har läst din blogg, har kollat på din bilddagbok, utöver det vet jag ingenting.
trots det så hade jag bestämt att du var bra
men vi är ju olika,
jag blir förtvivlad,
när människor får fel bild av mig,
skulle du inte bo 70 mil härifrån,
skulle jag just nu knacka på din dörr och be dig lära känna mig
så enkelt är det inte nu
förbannat
vad jag hatar att bli missförstådd,
jag är inte kär i någon som bor 70 mil ifrån mig okej
jag är inte kär i någon
och jag vill bara ha en vän,
jag är tamme tusan väldens snällaste människa,
jag skulle aldrig ens tänka tanken
och jag blir så förbannad över att någon som inte känner mig redan har bestämt att det är jag som är problemet
att det är jag som förstört
fyfan
och ja, jag gör precis vad jag vill
och det har jag hela tiden gjort
jag har verkligen försökt förstå, försökt acceptera och respektera
till skillnad från varenda normala människa så har jag aldrig struntat i vad du sagt
jag har brytt mig om och tänkt på en människa som jag aldrig någonsin har träffat
jag har tagit all jävla skit,
det är jag som egentligen inte haft nåt med det som varit erat att göra som fått undra vad jag ska göra ..
undrat vad jag ska göra och säga och samtidigt hoppas, hoppas att ni skulle fortsätta
att du skulle inse, att det inte var mer än en vänskap mellan oss,
att man måste få ha vänner,
att man inte kan tvinga nån att välja bort en vän
trots att jag blir så jävla förbannad,
så tycker jag det är så synd,
jag tycker inte om såna här slut,
trots att jag kanske egentligen inte känner någon av er på riktigt så har jag endå en bild,
världens snällaste som jag träffade av en slump för ett år sen, vilket sen övergick till sms och msn,
spontant... prat och skitsnack om allt mellan himmel och jord, nån att prata med om vad som helst, när som helst,
nån att dela tankar med, en vän. jag såg det aldrig som nåt annat än en vänskap. jag hade mitt, precis som han hade sitt.
sitt, det var du,
du som bad mig försvinna i princip, för att du hade bestämt att det inte skulle funka för er om jag existerade.
jag känner inte dig,
jag har läst din blogg, har kollat på din bilddagbok, utöver det vet jag ingenting.
trots det så hade jag bestämt att du var bra
men vi är ju olika,
jag blir förtvivlad,
när människor får fel bild av mig,
skulle du inte bo 70 mil härifrån,
skulle jag just nu knacka på din dörr och be dig lära känna mig
så enkelt är det inte nu
förbannat
Kommentarer
Postat av: Miwa
Jag har sagt flera gånger te dig nu att jag inte har nånting emot dig. Det som gör mig lissen, det é hur Linus blir när han pratar med dig. Jag känner mig så underlägsen. Jag kände mig så fruktansvärt betydelselös för honom när han gick och tänkte på dig så fort han inte va med mig. Hur vet jag att han inte gick och tänkte på dig varje sekund han faktiskt va med mig? Jag tror du förstår min rädsla och den smärta som man får när något sånt händer, jag tror du förstår innerst inne. Jag é inte människan som vill be någon att välja mellan vän och partner.. men jag såg ingen annan utväg om jag ville behålla honom. Förlåt.
Trackback
