JOHANNA

lockar, små söta fredrik-lockar
jisses
ibland när man råkar tänka tillbaka
så tänker man ibland för mycket

jag fick ett sms idag
det stog förlåt
jag vet inte ..

kanske är det precis så jag vart mot mina vänner
inte hört av mig på fler veckor, inte funnits där som en vän ska göra
de gånger jag mått dåligt, skakat och inte kunnat andas
när jag inte haft viljan att prata med någon
inte träffa någon
bara vara ensam

endå tar jag det personligt
det är svårt att tänka bort vissa saker
har svårt att tro att det inte har någonting med F att göra ..
en kille ska aldrig komma emellan

kanske var det från början mitt fel
jag som valde de osäkra framför det säkra

att kämpa
det är nåt vackert
att lämna nåt man aldrig fick kämpa för är svårt
att inte få försöka
tillsammans
prova allt
är svårt
att lämna nåt så orört men endå så rört
det är tamme tusan inte lätt

att lämna någon är svårt
att lämna någon som jag älskat i flera år
som vart både min bästa vän och mitt hjärta
var svårt
det var någon jag älskade så mycket, som jag älskar fortfarande
men vi hade provat allt, vi hade försökt
vi hade sprungit genom regnväder med tårarna rinnande för kinderna
skrikit och gråtit
torkat tårarna och försökt att hålla varandras händer
jag var tvungen att gå
och det var inte lätt,
men det var lättare än att lämna han
han som hade vart en del så kort tid

jag hann aldrig bli kär
riktigt jävla förälskad
men inte kär
det var fjärilar och rosa moln
kanske var det våren?
kanske kändes det som en trygg famn?
jag hann aldrig med

jag ville inte ha nån
tyckte de va rätt skönt att vara ensam,
hade trots allt haft någon väldigt länge,
att nu äntligen kunna göra vad jag ville,
men man har ingenting att säga till om

du sa att du var kär
jag tänkte: jag blir aldrig kär


varför försvinner vänner?
varför dör kärleken ut?
och varför består ingenting förevigt?
och varför saknar jag dig ibland mörka nätter?
varför?