blåsippor och försök till att laga mitt eget hjärta,


för ibland gör det så förbannat ont
när du på ditt eget sätt talar om
att det aldrig mer kommer att bli vi

och jag inser hur maktlös och ensam jag är
utan dig, utan oss och ibland utan mig själv
för jag tror jag glömde nåt när jag gick
förmågan att kunna gå ensam
när jag gick från dig

jag lämnade min bästa vän
mitt älskade hjärta
och min förmåga att gå
jag lämnade nåt man kunde kalla allt

vi fick aldrig mer vakna lyckliga tillsammans

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0