för det andra

jag vet hur det brukar vara, men ändå är jag där, igen.
jag ska sluta säga att det här är sista gången, för så enkelt är det tydligen inte.
snälla, säg nåt.
jag är bara rädd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0