JOHANNA

    
och jag har en underbar vän vid min sida

Med vinden i håret och en lysande sol promenerade jag och mina kära vän Elin iväg mot storsjön. Det är så vackert vid vattnet när det blåser, vågor som rullar in och vass som prasslar. Vi satt en liten stund på en bänk och bara kikade ut över vattnet, jag tror nästan vi skulle ha kunnat vara seriösa i det läget om vi inte hade hittat ett par stövlar. Vi brukar inte vara seriösa så ofta, nästan aldrig eller det har hänt en gång kanske, när vi antagligen pratade om döden och sjukdomar. Färden fortsatte och vi traskade iväg till en brygga där jag satt mig och gungade på benen, det blåste och vi fortsatte att gå. Vi kollade på fina hus och plockade blommor, uppsökte en grillplats och kikade in i en övergiven husvagn. Sen satt vi på en sten och vilade fossingarna som då hade promenerat i tre timmar, vi konstaterade med tiden att vi inte skulle orka gå hem, vägen var ju minst lika lång tillbaka så vi ringde till Elins söta mamma som kom och hämtade oss ...